Inför en planerad flodfärd från Svarta havet till Kaspiska havet i Ingvars kölvatten gjorde jag i slutet av maj 1995 tillsammans med Håkan Altrock, erfaren seglare och skeppare på båtar av vikingatida typ, en rekognoscering av floderna och dragsträckorna väster om Tbilisi. Denna del av färden torde vara den som är svårast att genomföra, bl.a. på grund av att båten måste dras landvägen över bergskedjan Likhi mellan västra och östra Georgien.
De floder som omfattats av undersökningen är Rioni och dess bifloder Kvirila, Dzirula och Tscherimela i västra Georgien samt Kura i östra delen av landet. Rekognosceringen skedde med bil och till fots tillsammans med georgiska medhjälpare. Floderna undersöktes utmed de partier som bedömdes som särskilt intressanta och som kunde nås på framkomliga körvägar. Avståndet på dragsträckorna mättes upp med bil där så var möjligt. För höjduppgifter och flodsträckornas längder har i första hand de engelsk-amerikanska militära flygkartorna i skala 1:250 000 utnyttjats. (Avstånden längs floderna är dock svåra att mäta exakt på grund av meandrar och förgreningar.) Statistiska uppgifter om vattenföring och vindriktningar har erhållits av Georgiens statsmeteorolog i Tbilisi. För vattenföringen anges medelvärdena för en följd av år. Flödena kan dock variera avsevärt, och de år de är som störst kan de uppgå till nästan dubbla medelvärdet. Innevarande år uppgavs vattenståndet vara extremt lågt på grund av det ringa snöfallet under vintern.

RIONI

Längden på Rioni från dess utlopp i Svarta havet till sammanflödet med Kvirila är enligt kartan omkring 120 km. Floden undersöktes från trakten av Samtredia (strax nedströms byn Bashi) och österut. Strax nedanför Samtredia är floden omkring 100 m bred och har en strömningshastighet av ca 1m/s (ca 2 knop). Djupet uppgår till minst en meter i närheten av stranden men är sannolikt betydligt djupare i strömfåran. Stränderna är låga och gräsbevuxna och väl lämpade för drag från land. Av kartorna att döma är höjden på platsen drygt 10 m ö h och avståndet till havet utmed flodvägen omkring 90 km. Hela denna sträcka flyter Rioni alltså över relativt flackt land där vattenflödet successivt ökas genom tillskott från flera mindre bifloder. Flödet torde här vara tillräckligt för betydligt större båtar än den vikingatida båttyp som är tänkt att användas vid det planerade försöket, även om strömmen på sina ställen kan vara relativt stark. Denna sträcka och en bit uppströms roddes, drogs och bogserades för något tiotals år sedan den relativt djupgående (60-90 cm) och åtta ton tunga båten Argo, en replik av ett gammalt grekiskt roddarskepp som av författaren Tim Severin seglades i den grekiske sagohjälten Jasons kölvatten. (Severin 1986 sid 95-204, 219).

Strax uppströms Samtredia upphör Rionis naturliga lopp på grund av en kraftverkskanal som byggts under de senaste åren. Den har övertagit en stor del av flödet från den gamla flodfåran på en sträcka av 25 km, dvs. nästa ända upp till sammanflödet mellan Rioni och Kvirila, där en stor dam anlagts. Den historiska förläggningsorten Bashi kan därför beklagligtvis ej nås direkt från floden på ett autentiskt sätt. Strömningshastigheten i kanalen, som är grävd alldeles rakt igenom det flacka landskapet, uppgår till ca tre meter per sekund, alltså närmare sex knop. I den gamla flodfåran var djupet på de ställen där vi vadade ut 80-90 cm och strömmen närmast försumbar, men lugnvatten avbröts av snabbare strömmande partier med bara några decimeters djup och botten av småsten. Här påminde floden snarast om en mindre norrlandsälv där lugnvatten och strömmande sträckor avlöser varandra. De torrlagda delar av floden som nu bildar stränder består av småsten och sand och utgör ett lämpligt underlag för dragning från land. Flodbredden varierar avsevärt utmed hela den gamla sträckningen beroende på att flödet hela tiden delar upp sig på mindre armar med stora sandbankar emellan. Trots det låga vattenståndet i den gamla strömfåran är denna sannolikt att föredra framför den kraftigt strömmande kanalen med dess brant lutande betongkanter.
Medelvattenflödet i Rioni omkring 30 km från utloppet i Svarta havet är i april 643 kubikmeter per sekund, i maj 648 kubikmeter per sekund och i juni 547 kubikmeter per sekund.

KVIRILA

Kvirila undersöktes på två ställen, dels omkring 10 km ovanför sammanflödet med Rioni, dels vid Shorapani strax nedströms sammanflödet med Dzirula.
På den förra platsen är floden omkring 75 m bred och djupet i strömfåran omkring 1,5 meter. Strömmen uppgår här till ca 0,8 m/s (1,6 knop). Några meter från stranden är den dock försumbar. Platsen ligger enligt kartan omkring 100 m öh. Vid vårt besök på platsen blåste det en mycket stark östlig vind, vilket ökade ytvattnets strömningshastighet. De förhärskande vindarna i denna del av landet uppges dock vara västliga, men dessa är normalt betydligt svagare än de östliga. Också utanför Georgiens kust uppges vindarna vara främst västliga men svagare än i inlandet. Shorapani, där Kvirila flyter samman med Dzirula, var under antiken den östligaste plats man kunde nå med mindre handelsfartyg. Floden är här ungefär lika bred som i sitt nedre flöde. Djupet mättes inte men bedömdes genom besiktning från bron över floden till minst en meter. Strömmen var av samma storleksordning som vid flodens nedre flöde, men virvlar från mer strömmande partier skymtande något hundratal meter nedströms bron. Platsens höjd kan med hjälp av kartan uppskattas till ca 150 m. Kvirila stränder är liksom Rionis relativt låga. De består vid det vattenstånd som rådde vid undersökningen huvudsakligen av sand och småsten enär på vissa ställen gräsbevuxna nästan ända fram till vattnet. Dragning från land bör därför inte erbjuda några problem annat än möjligen genom staden Zestafoni strax nedströms Shorapani. Kvirila längd från Rioni till sammanflödet med Dzirula är omkring 50 km.

DZIRULA

Den del av Dzirula som uppströms Shorapani flyter västerut från sammanflödet med Tscherimela är omkring sju km lång. Floden observerades bara från det relativt höga stränderna, men det framgick att kontinuerlig rodd knappast skulle vara möjlig med dåvarande vattenstånd. Vissa partier var forsande med stenar som stack upp ovanför vattenytan. Dragning från land med båten tömd på last skulle förmodligen vara den bästa metoden genom större delen av detta parti. Dzirulas stränder är dock brantare, stenigare och snårigare än Kvirilas och Rionis, vilket medför att dragningen här blir betydligt arbetsammare. Som nämnts ovan var vattenståndet i floderna detta år extremt lågt för årstiden. Dzirula hade här också en helt annan karaktär än i juni 1983 då jag besökte samma plats och bedömde floden som lämpad för rodd eftersom den då verkade relativt djup och hade ett ganska lugnt flöde. Höjden över havet vid sammanflödet mellan Dzirula och Tscherimela är omkring 200 m. Medelvattenflödet i floden strax nedanför denna plats uppgår i april till 58 kubikmeter per sekund, i maj 30 kubikmeter per sekund och i juni 19kubikmeter per sekund.

TSCHERIMELA

Tscherimela, den östligaste bifloden till Rioni, är ett mindre vattendrag på en bredd mellan 10 och 20 m. Den är mycket grund och forsande med stora stenar som sticker upp ovanför ytan på ett otal ställen. Med det vattenstånd som rådde vid besiktningstillfället var rodd inte tänkbar. Dragning från land med olastad båt bedömdes som möjlig några km uppför floden, men därefter blir den alltför grund och stenig även för detta. Med högre vattenstånd bör dock dragsträckan kunna förlängas avsevärt. Liksom utmed Dzirula blir dragningen relativt arbetsam på grund av att botten och stränder är steniga och flodbanken brant och snårig. Den plats dit vi ungefär bedömde att dragning i vattnet var möjlig är där Tscherimela rinner igenom en väldig klyfta med höga raka bergssidor på bägge sidor om vattnet. En asfalterad väg går strax ovanför floden och kan nås via en relativt brant och något tiotal m hög slänt. Vägen, som sedan övergår till mycket gropig grusväg, följer i huvudsak floden ca 20 km innan den möter en avtagsväg mot Zuare och passet över bergen mot Kura. Medelvattenflödet i Tscherimelas mellersta lopp är i april 25 kubikmeter per sekund, i maj 15 kubikmeter per sekund och i juni 11 kubikmeter per sekund.

PASSET ZUARE - KWICHKHETHI

Avtagsvägen mot Zuare är en ca fem kilometer lång grusväg med relativt svag lutning. Den upphör vid Zuare, vilket alltså är så långt man kan komma med bil. Därifrån går mindre vägar och stigar österut till Kwichkhethi på andra sidan bergen. Stigarna har vanligen karaktären av ca två meter breda hålvägar med ett djup av en till en och en halv meter som ibland försvinner så gott som helt när de leder över öppna marker. Två alternativa leder finns, en nordlig och en sydlig, vilka till en början följer en gemensam relativt bred grusväg. Efter att ha vandrat bägge bedömde vi den nordligare vägen som den överlägset bästa. På västra sidan av bergen leder stigen till största delen över öppna marker omväxlande med lövskogsdungar. Trakten är överväldigande naturskön med blomsterrika ängar kringgärdade av lummig lövskog och med lövskogsklädda berg och snöhöljda toppar i bakgrunden. Lantbruket i trakten är ålderdomligt; herdar vaktar sina hjordar på ängarna och här och var ser man oxar som används för plöjning eller dragning av grovt timmer direkt på marken. Det bör alltså inte vara något problem att få tag i tidstrogna dragdjur som hjälp på denna sträcka eller för dragningen längs Tscherimela.
Höjden över havet vid Zuare kan med hjälp av kartan (som här ger en mycket grov bild) uppskattas till knappt 700 m. Krönet av passet ligger på knappt 1000 m och Kwichkhethi på andra sidan på omkring 800 m. Avståndet mellan Zuare och Kwichkhethi uppgavs av ortsbefolkningen vara omkring sex kilometer. Vägen tog dock omkring tre timmar att gå, vilket tyder på att det i realiteten är längre även om gånghastigheten blir relativt låg i motlutet.
Vi bedömde sträckan till ca tio km med krönet något närmare Kwichkhethi än Zuare.
Detta ger en medellutning på omkring 5 % mellan Zuare och krönet. Den maximala lutning som uppmättes utmed den nordliga leden var 21 % på en endast tio meter lång sträcka, vilket få anses närmast försumbart. De brantaste partierna låg i övrigt på tio till 12 %. Också denna lutning förekom dock bara på kortare sträckor, totalt något hundratal meter. Utmed den största delen av vägen låg värdena således avsevärt lägre.

Stigarna över berget kommer fram i västligaste delen av byn Kwichkhethi, intill en liten bergsfästning som indikerar att leden har anor från medeltiden. Härifrån kan man i sällskap med lösspringande grisar, höns och hundar fortsätta på en gropig grusväg genom det relativt vidsträckta Kwichkhethi och efter fem kilometers dragning i svagt medlut nå Kura.

KURA

Vägen från Kwichkhethi når nästan ända fram till stranden av Kura, där den möter en större väg som följer floden. Platsens höjd över havet är omkring 750 m. Stranden är här låg, och bara några hundratal meter från vägens utfart på den större vägen finns lämpliga platser för sjösättning. Vattendjupet bedömdes vara betydligt över en meter och alltså fullt tillräckligt för båten. Strömmen på platsen är dock mycket starkt, ca 2,5 m/s (fem knop), vilket kan innebära vissa svårigheter vid iläggningen och manövreringen, speciellt med tanke på de vidsträckta sandbankarna ute i floden. Sådana förekommer utmed hela Kuras övre lopp och delar upp flödet i olika armar med varierade strömningshastigheter. Där Kura passerar nedanför Khashuri omkring tio kilometer österut uppmättes dess bredd till ca 75 m och strömmen till mellan en och en halv och två meter per sekund (3-4 knop). Djupet bedömdes till åtminstone en meter. Några km nedströms varierade strömningshastigheten mellan en och två och en halv m/s (två till fem knop). Djupet bedömdes här vara minst två meter, vilket sannolikt gäller också längre uppströms även om vi där inte hade möjlighet att mäta det tillräckligt långt ut (mätningarna skedde vanligen genom vadning). Nästa observationspunkt var vid Kareli omkring 30 km nedströms, där strömningshastigheten bedömdes till omkring 1 m/s (2 knop). Observationer gjordes också på avstånd av ett parti några mil längre österut, där floden hade i stort sett samma karaktär som uppströms men föreföll flyta något lugnare.
Vid Georgiens gamla huvudstad Mtskheta några mil uppströms Tbilisi gjordes en observation från kyrkan Dschuari som ligger på en höjd med storslagen utsikt över den gamla staden och Kura. Floden är här uppdämd av en kraftverks damm, och strömningshastigheten beror alltså på hur mycket vatten som släpps igenom denna. Vid vårt besök föreföll floden närmast stå stilla ovanför dammen medan den forsade ganska kraftigt nedanför. En mindre väg leder förbi dammen och den mest forsande delen av floden, vilket underlättar den nödvändiga dragningen förbi platsen. Genom själva Tbilisi rann floden lugnt tack vare den damm som finns också nedströms staden och som för tillfället måste ha varit i det närmaste stängd. Kura är här relativt djup, och vid mitt besök 1990 kunde man åka med turistbåtar under Tbilisis broar. Förbi dammen nedanför staden och den fors som följer på denna krävs emellertid åter dragning över land ett antal km. Kuras längd från iläggningsplatsen vid Kwichkhethi till Tbilisi är omkring 150 km. Stadens höjd över havet är omkring 450 m och höjdskillnaden utmed den passerade sträckan omkring 300 m. Nedanför Tbilisi gjordes ingen rekognoscering, men enlig muntlig uppgift från marinhistorikern Tamas Beradze flyter Kura relativt lugnt på den fortsatta vägen ned till Kaspiska havet. Det bör därför enligt honom inte vara något problem att ta sig fram där med en mindre farkost. Avståndet från Tbilisi till Kuras utlopp är enligt kartan ca 750 km, varav omkring 200 km kan tillskrivas meandrar.

SAMMANFATTNING

Den totala sträckan vid en färd med båt från Svarta havet till Kaspiska havet genom Transkaukasien är drygt 1100km. Därav utgörs drygt 180 km av rodd eller segling i motström (1-2 knop) med inslag av dragning från land. Dragningen torde inte innebära några större svårigheter annat än under 5-10 km i flodernas översta lopp. Den normalt svagt västliga vinden kan göra det möjligt att segla mot strömmen, medan å andra sidan den mindre vanliga men starkare östvinden istället kan ge ökade svårigheter att ta sig upp för floden. Dragning av skeppet över land mellan flodsystemen krävs på en sträcka av totalt 40 km vid lågt vattenstånd. Av denna utgör 20 km dragning på slät körväg utmed floden, fem km på körväg i svagt motlut, ca 6 km på gräsmark och hålvägar i relativt starkt motlut, fyra på liknande underlag i starkt medlut och slutligen fem km på körväg i svagt medlut. Den första dragsträckan kan sannolikt minskas betydligt vid högre vattenstånd. I området finns tillgång till oxar som kan användas som draghjälp. En sträcka på 150 km utgörs av färd nedströms med relativt stark ström (2-5 knop) och med rikligt förekommande sandbankar. I slutet av denna sträcka måste dragning över land ske förbi två kraftverksdammar med efterföljande forsar. Dessa dragningar omfattar några km och kan göras på körväg. Under de återstående 750 kilometrarna sker färden medströms på en relativt svagt strömmande flod.

Det problem som i första hand måste lösas inför en färd denna väg är dragning av båten över land. Om man kan finna metoder att genomföra detta effektivt på slät mark kommer sannolikt den korta sträckan i motlut att innebära några betydande problem, speciellt om man använder sig av dragdjur. Ett annat problem som bör lösas är släpning/lyftning av båten i vattnet på kortare grunda sträckor samt uppdragning på branta strandbrinkar. Av de statistiska uppgifterna framgår att vattenföringen speciellt i de mindre floderna är som störst i april. Ett högt vattenstånd är särskilt viktigt under den första delen av färden dvs. på Rioni och dess bifloder. En färd genom Transkaukasien bör därför i första hand genomföras under tiden april-maj.

MATS G LARSSON