Oct 22 2007
Färdväg Utskrift E-post
2007-10-22
Image

Etapp 1.

30/4 – 15/5 Gammalsvenskby – Krim, karaktäriserades av stor variation. Först färd på floden Dnjepr, både rodd och segling. Därefter landdrags-experiment innan rodd över öppna vatten och segling på Svarta havet tog vid. Expeditionens längsta havssegling genomfördes också när vi tog oss över till Krim. Besättningen bestod av 11 pers.


Etapp 2. 

16/5 – 30/5 Isaieva – Sudak, var en ren kustetapp som bjöd på mycket segling men också en hel del rodd. Under denna etapp var besättningsantalet avsiktligen något mindre än under övriga etapper eftersom segling ansågs som det huvudsakliga framdrivningssättet och att en lätt båt var en förutsättning för de vågor som rådde på Svarta havet. Besättningen bestod av nio personer.


Etapp 3. 

31/5 – 15/6 Sudak – Poti, bjöd på segling längs, i första hand, den ryska kusten. Byråkrati och svårupptäckbara regler sinkar oss emellertid så pass att vi tvingas transportera båten på land förbi hela det ryska kustavsnittet liksom Abkhaziens kust. Besättningen bestod av tio personer 

Image

Etapp 4. 

16/6 – 28/6 Poti – Sviri, kännetecknas av en spännande tid på Rioni där vi stundtals hade halvdramatiska seglingar i hård vind mot den starka strömmen. Floden var grund och skulle förstås bli än värre ju längre vi kom. Floden Kvirila var också grund och besvärlig, liksom Dzirula. Etapp 4 var motströmmens etapp. Besättningen uppgick till 11 personer. 


Etapp 5. 

29/6 – 13/7 Sviri – Kwichkheti. 5:e etappens stora händelse var det långa draget över Likibergen mellan floderna Tscherimela till Mtkvari (Kura). Det genomfördes med släpmede och med hjälp av  fyra oxar. Draget gick så väl på väg som över berg på delvis svårframkomliga stigar. Besättningen uppgick till 11 personer.


Etapp 6. 

14/7 – 27/7 Kwichkheti- Schushum, innebar både besvärliga medströms-passager i grund flod i Georgien, och rodd på djup flod i Azerbajdzjan. Besättningen bestod av 11 personer.


Etapp 7. 

28/7 – 12/8 Schushum – Baku. Den sista etappen, bjöd på rodd i hetta, men framförallt på en behaglig flod med några enstaka låga broar som värsta hinder. Byråkrati stoppade oss i flodens delta och sinkade färd på Kaspiska havet, men en dag av segling fick vi på detta hett eftertraktade vatten. Besättningen bestod av 10 personer.



Att välja rätt tid för resans olika etapper är viktigt. Enligt Mats G Larssons tolkning av källorna kring Ingvarståget bör Ingvar ha lämnat Kiev under våren och övervintrat i Bashi/Kutaisi, därefter fortsatt och genomfört en ny övervintring i Tbilisi innan han nådde Kaspiska havet den tredje sommaren. Med erfarenheterna av Expedition Vittfarne kan man konstatera att detta upplägg är fördelaktigt av flera skäl. Om man lämnar Kiev någon gång i maj kommer man ut på Svarta havet i början av juni. Havet är då, enligt muntliga uppgifter från lokala sjömän, mycket lugnare och tillförlitligare än vad det är när vi var där, i maj. Det bekräftas också av statistiken (Meteorological office 1963, s  228).

Det skulle fortfarande ha funnits gott om tid för att hinna nå staden Kutaisi - som Mats identifierar med Ingvarsagans Citypolis - innan vintern, trots eventuellt lågt vattenstånd i floden Rioni under högsommaren. Efter övervintringen har man mycket gott om tid att nå Tbilisi och man drar nytta av vårflödets högre vattennivåer i floderna. Rimligtvis bör en övervintring redan i Tbilisi ha skett väl tidigt och det framgår också i sagan att Ingvar protesterade när sagans kung Julf (Bagrat enligt Mats tolkning) insisterade på detta. Men som vi själva har upplevt under resan är det inte alltid lätt att säga emot de georgiska värdarna som ser det som en gudomlig plikt att visa gäster gästfrihet av högsta klass. Efter övervintring där har man på nytt god nytta av vårfloden på floden Mtkvari/Kura. Tid finns dessutom att besegla Kaspiska havet innan höstarnas vindar sätter in.