|
Etapp 1.
30/4 – 15/5 Gammalsvenskby –
Krim, karaktäriserades av stor variation. Först färd på floden Dnjepr, både
rodd och segling. Därefter landdrags-experiment innan rodd över öppna vatten
och segling på Svarta havet tog vid. Expeditionens längsta havssegling
genomfördes också när vi tog oss över till Krim. Besättningen bestod av 11
pers.
Etapp 2.
16/5 – 30/5 Isaieva – Sudak, var en ren kustetapp som bjöd
på mycket segling men också en hel del rodd. Under denna etapp var
besättningsantalet avsiktligen något mindre än under övriga etapper eftersom
segling ansågs som det huvudsakliga framdrivningssättet och att en lätt båt var
en förutsättning för de vågor som rådde på Svarta havet. Besättningen bestod av
nio personer.
Etapp 3.
31/5 – 15/6 Sudak – Poti, bjöd
på segling längs, i första hand, den ryska kusten. Byråkrati och
svårupptäckbara regler sinkar oss emellertid så pass att vi tvingas
transportera båten på land förbi hela det ryska kustavsnittet liksom Abkhaziens
kust. Besättningen bestod av tio personer
Etapp 4.
16/6 – 28/6 Poti – Sviri,
kännetecknas av en spännande tid på Rioni där vi stundtals hade halvdramatiska
seglingar i hård vind mot den starka strömmen. Floden var grund och skulle
förstås bli än värre ju längre vi kom. Floden Kvirila var också grund och
besvärlig, liksom Dzirula. Etapp 4 var motströmmens etapp. Besättningen uppgick
till 11 personer.
Etapp 5.
29/6 – 13/7 Sviri – Kwichkheti.
5:e etappens stora händelse var det långa draget över Likibergen mellan
floderna Tscherimela till Mtkvari (Kura). Det genomfördes med släpmede och med
hjälp av fyra oxar. Draget gick så väl
på väg som över berg på delvis svårframkomliga stigar. Besättningen uppgick
till 11 personer.
Etapp 6.
14/7 – 27/7 Kwichkheti-
Schushum, innebar både besvärliga medströms-passager i grund flod i Georgien,
och rodd på djup flod i Azerbajdzjan. Besättningen bestod av 11 personer.
Etapp 7.
28/7 – 12/8 Schushum – Baku.
Den sista etappen, bjöd på rodd i hetta, men framförallt på en behaglig flod
med några enstaka låga broar som värsta hinder. Byråkrati stoppade oss i
flodens delta och sinkade färd på Kaspiska havet, men en dag av segling fick vi
på detta hett eftertraktade vatten. Besättningen bestod av 10 personer.
Att välja rätt tid för resans
olika etapper är viktigt. Enligt Mats G Larssons tolkning av källorna kring
Ingvarståget bör Ingvar ha lämnat Kiev under våren och övervintrat i
Bashi/Kutaisi, därefter fortsatt och genomfört en ny övervintring i Tbilisi
innan han nådde Kaspiska havet den tredje sommaren. Med erfarenheterna av
Expedition Vittfarne kan man konstatera att detta upplägg är fördelaktigt av
flera skäl. Om man lämnar Kiev någon gång i maj kommer man ut på Svarta havet i
början av juni. Havet är då, enligt muntliga uppgifter från lokala sjömän,
mycket lugnare och tillförlitligare än vad det är när vi var där, i maj. Det
bekräftas också av statistiken (Meteorological office 1963, s 228).
Det
skulle fortfarande ha funnits gott om tid för att hinna nå staden Kutaisi - som
Mats identifierar med Ingvarsagans Citypolis - innan vintern, trots eventuellt
lågt vattenstånd i floden Rioni under högsommaren. Efter övervintringen har man
mycket gott om tid att nå Tbilisi och man drar nytta av vårflödets högre
vattennivåer i floderna. Rimligtvis bör en övervintring redan i Tbilisi ha
skett väl tidigt och det framgår också i sagan att Ingvar protesterade när
sagans kung Julf (Bagrat enligt Mats tolkning) insisterade på detta. Men som vi
själva har upplevt under resan är det inte alltid lätt att säga emot de
georgiska värdarna som ser det som en gudomlig plikt att visa gäster gästfrihet
av högsta klass. Efter övervintring där har man på nytt god nytta av vårfloden
på floden Mtkvari/Kura. Tid finns dessutom att besegla Kaspiska havet innan
höstarnas vindar sätter in. |
Expedition Vittfarne 