7 juli 2007
Efter en trivsam resa med tåg, färja och buss vandrade jag sista biten över berget som skiljer det lilla samhället Stavern i Norge och den vikingamarknad i Skråvika där jag skulle mönstra på knarren Vidfamne som seglats upp från Göteborg för att deltaga i arrangemanget Vestfold Vikingfestival .

Jag var lite osäker på om jag var på rätt väg men så småningom kunde jag känna den välbekanta doft som en marknad med flammande lägereldar så välkomnande sprider. Väl framme hamnade jag mitt i tältlägret där hantverkare, kämpar och övriga vikingar bodde, en känsla av vällust spred sig i kroppen och den blev än större då jag nådde stranden där alla vikingaskepp låg.

Där låg Vidfamne, den knarr från Göteborg som jag skulle segla, leva och bo på den närmsta tiden.
Vidfamne är 16,3 x 4,8 m och är en tolkning av Äskekärrskseppet som hittades i strandleran vid Göta Älv år 1933. Vidfame ägs och drivs av Sällskapet Vikingatida Skepp från Göteborg med omnejd.
Nere vid bryggan låg även Gaia, Mjösen Lange, Tyra från Norge samt Glad från Sverige.

Jag var en dag för tidigt på plats, besättningsbytet skulle ske först kommande dag, men det var bara en bonus att fick chansen att träffa de i Vidfamnes besättning som skulle mönstra av. Vi bjöds alla på gille denna afton och då inga seglingsuppdrag stod på schemat under kommande dag så satt de flesta uppe ganska sent och hade det trevligt vid den gemensamma stora marknadsbrasan. Sent denna natt rullade jag ut mitt liggunderlag bland klipporna och somnade gott under stjärnornas klara glans som endast överträffades av den fantastiska mareld som skimrade då något rörde om i den spegelblanka vattenytan.

8 juli 2007
Vikingamarknaden i Skråvika öppnade kl. 11 och innan dess skulle skeppet ställas iordning, Vi skulle ligga förtöjda hela dagen men besökare skulle få möjlighet att gå ombord på skeppen. Och det är viktigt för helheten att moderna prylar stuvats undan och att vi klätt upp oss, jag brukar alltid kalla det så även om det kan handla om de enklaste varianterna av vikingatida klädsel. Till sjöss och som hantverkare finns inget utrymme att vara för fin i kanten utan en funktionell klädsel är bäst lämpad, sina finaste kläder kan man plocka fram till gille och högtidsstunder. Avgående besättning samlas för en gruppbild innan de första mönstrar av och reser hemåt.

Vi delade in oss i olika vakter så att det alltid fanns några ombord som kunde visa runt besökare och svara på frågor om skeppet och om vikingatiden. Det var helt klart roligast att vara ombord, då även jag fick möjlighet att lära mer om Vidfamne som var en relativt ny bekantskap för mig. Marknaden fick givetvis också sin del av min uppmärksamhet denna dag, där fanns många duktiga hantverkare och försäljare, och det rådde som vanligt en gemytlig stämning där besökare likaväl som vikingar såg ut att trivas bra.

Dagen flöt fram i behaglig takt, en strid ström av besökare ombord varvades med stunder av lugn med tid för avkoppling. Plötsligt bröts mönstret av lite rörelse i hamnen, Glad gav sig ut på en liten tur och följdes efter ytterligare en stund av Mjösen Lange. Jag såg verkligen fram emot morgondagen då även Vidfamne skulle lösgöra sig från marknadens tillfälliga flytbrygga och ge sig ut till sjöss.

Under dagen hade den nya besättningen kommit på plats och delar av den gamla mönstrat av och rest hemåt. Besättningen bestod nu av Johannes som Hövis och Linnea som sekond vilket borgade för en trevlig vistelse ombord de närmsta dagarna under vårt uppdrag i Norge. Några från den gamla besättningen skulle deltaga även under återstoden av seglingen, det var Patrice, John och Björn. Utöver detta hade Carina, Anders, Lasse, Judit och Sara mönstrat på under dagen, tillsammans med mig var vi nu 11 personer i besättningen.
Eva, Orvar och Lars från förra besättningen var också kvar och skulle lämna Vidfamne först nästa dag då vi seglade iväg. När kvällen kommit och marknaden stängt grillades kött och vi åt en god middag tillsammans. 

9 juli 2007
Denna dag skulle vi segla till Larvik tillsammans med de andra, vårt uppdrag var att segla runt som en vacker kuliss i vattnet utanför den strand som arrangören samlat besökare och ordnat med mat och diverse andra aktiviteter. 

Vår Hövis Johannes gick igenom dagens uppdrag, fördelade positioner och därefter kastade vi äntligen loss. Vi fick god vind och seglade fint i sällskap med de andra båtarna. Jag fick med goda instruktioner från Carina prova på positionen som klåber, min uppgift var att vid slag så kvickt som möjligt springa fram med den nya halsen så att halskarlen kunde lägga fast och skotkarlen kunde skota hem. Mitt första slag gick dock inget vidare då jag iklädd mina fina Hedebyskor med lädersula helt tappade fotfästet och handlöst föll i däcket. Det var dock ingen fara då övriga i besättningen assisterade och slaget kunde genomföras enligt plan. Behöver jag skriva att jag omgående bytte fotklädsel inför nästa slag som för min del gick bättre.

Så småningom märkte vi att Gaia saknades, vi hade ej sett henne efter det vi lämnade Skråvika så efter att ha deltagit ombord under ett par slag så fick jag några timmars tjänst i gummibåten tillsammans med Carina såsom kurir då kommunikationerna ej fungerade tillfredställande, Gaia löste sina problem och anslöt till övriga båtar och vi nådde Larvik något försenade. 

Väl förtöjda i Larvik lockade toaletter och glassbutik stora delar av besättningen, vi blev även bjudna på mat av arrangörerna. Vi fick alla möjlighet att se oss om lite i Larvik då vi delade in oss i vakter för att kunna ta emot Larviksborna ombord på Vidfamne. Vi stannade kvar i Larvik en stund efter utsatt tid då det var gott om intresserade besökare. Vi tog oss tillbaks till Skråvika med motorhjälp med Glad kopplade på vår babordsida, Glad var förövrigt ett epitet som väl passade in även på dess besättning. En stor eloge skall dock Mjösen Lange ha då de rodde hela vägen från Larvik till Skråvika, det var en vacker syn då vi passerade dem på väg mot en sen kvälls förtöjning i Skråvika.

10 juli 2007 
Idag var det återigen vikingamarknad i Skråvika, vid 12-tiden kastade Gaia loss för att ta med en grupp bågskyttar ut en bit i viken där det hölls uppvisning i bågskytte. Efter detta begav sig alla skeppen ut till havs för att segla mot Tönsberg.

Till en början bjöds fina seglingsförhållanden men allteftersom tiden led så fick vi svårare att vinna höjd i den riktning vi behövde färdas för att nå Tönsberg. Erfarenheter från tidigare seglingar i dessa vatten talade om starka strömmar vilket verkade stämma, då vi samtidigt ej fick önskad vindriktning manades "gummigubbarna" ta plats i gummibåten för motorassistans. Trots detta var det med nöd och näppe vi tog oss framåt men tack vare Tomas på Gaia som slöt upp med deras gummibåt så fick vi lite bättre fart över grund. Glad som låg ännu längre efter och ej hade någon motor var tvungna att efter en tapper insats vända tillbaks till Skråvika. Tillsist nådde Vidfamne fram till det ställe där Gaia, Tyra och Mjösen Lange ankrat upp, vi skickade gummibåten att rekognosera om det fanns någon möjlighet att förtöja iland men till sist ankrade vi upp bredvid de andra skeppen.

11 juli 2007
Efter en natt med vidöppen himmel och ankarvaktpass i hällande regn brassades frukost och Vidfamne förbereddes för avfärd sista biten mot Tönsberg. Det var återigen ett pressat tidsschema och inga förmånliga vindar så vi puttade med gummibåten. Det var en bra bit in till Tönsberg där mottagandet var överväldigande, kajerna var packade med åskådare som tog emot oss vikingar med applåder och glada tillrop. Återigen var det många som var intresserade av att komma ombord för att på nära håll känna, lukta, smaka
( nåja - kanske inte smaka ) på hur livet kan ha tett sig för en vikingatida sjöman.

Då kajkanten låg ganska hög i förhållande till vår reling gällde det att vara vaksam och hjälpa till då framförallt barnen klättrade på och av Vidfamne, Det var en positiv känsla och härligt att se Vidfamne skänka glädje inte bara till sjöss utan även liggandes vid kaj till alla intresserade besökare. En mer personlig glädje fick jag uppleva då jag efter rekommendation köpte en smörgås med fiskkaka på av en handlare på kajen - Mums. Kajen var i övrigt belammrad av diverse hantverkare och försäljare som satt upp sina stånd under Gaias  gamla segel som var uppspänt. Vi tågade genom staden och samlades för diverse uppvisningar av slagskämpar och jycklare, väl tillbaks ombord väntade ytterligare besökare och först vid 18-tiden lättade trycket och vi började förbereda för avresan mot Sverige. Det var alltför sent för att klara överresan under denna dag så vi sökte en naturhamn på vägen. Vi satte upp skeppstältet som för var uppsättning gick bättre, alla kunde därefter andas ut, vårt uppdrag var över och nu väntade en veckas segling hem till Göteborg.

12 juli 2007
Färden över oslofjorden bjöd på utomordentligt makrillfiske, vi fick nog upp ett 40-tal makrillar.
Väl framme i Strömstad förtöjde vi på Furholmen där delar av besättningen möstrade av och Janne klev ombord som ny hövis. Resan till Göteborg lämnas utan kommentar annat än att vi hade en trevlig vecka tillsammans hela besättningen

Håkan Bältsjö
Föreningen Vittfarne
www.vittfarne.com